Smartare tag räddar backsvalan vid sand- och grustäkterna

1 000 par av den rödlistade backsvalan får trygga häckningsplatser i sand- och grustäkter

Den rödlistade backsvalan har minskat stadigt i Sverige de senaste decennierna. Det sker i takt med att dess naturliga bomiljöer vid strandbrinkar försvinner. I dag söker sig istället 90 procent av backsvalorna till sand- och grustäkter för att häcka. Men de senaste åren har även antalet täkter minskat. Nu skapas 1 000 häckningsplatser i fem sand- och grustäkter i Stockholmsområdet.

Ornitologer har under många år sökt sig till sand- och grustäkter för att observera backsvalor. Nu har ornitologerna slagit sig ihop med Jehander för att skapa bättre boplatser för backsvalor på fem sand- och grustäkter i Stockholmsområdet. Under två år ska experter från Mälaröarnas Ornitologiska förening följa backsvalorna och tillsammans med ansvariga på sand- och grustäkter skapa bra häckningsmiljöer för dem.

Jehander tillhör koncernen HeidelbergCement som sedan 2011 har ett samarbete för biologisk mångfald med BirdLife International. BirdLife är en av världens största naturvårdsorganisationer och där ingår Sveriges ornitologföreningar.

Backsvalorna anländer på våren

 I maj återvänder de första backsvalorna till Sverige från sina vinterkvarter i Afrika. De söker upp en sandig eller grusig brant för att bygga sina bon. Traditionellt har det varit sandslänter som rasat naturligt, till exempel vid strandbrinken till en flod. Backsvalornas latinska namn är Riparia riparia, som härstammar från latinets ripa, som betyder flodbank.

Backsvalorna vill ha en färsk brant, som inte hunnit växa igen. Dessa miljöer har i rask takt blivit allt mer sällsynta och backsvalorna har blivit allt färre i antal. I dag häckar 90 procent av paren istället i sand- eller grustäkter. Även dessa blir färre eftersom brytningen av dessa material minskar, men med ganska enkla medel kan man skapa attraktiva boplatser i de täkter som finns.

– Vi vill göra de slänter som inte används till produktionen riktigt attraktiva, så att svalorna väljer att slå sig ner där istället för på de ställen av täkten där vi ska bryta råmaterial. Då gynnar vi den biologiska mångfalden, samtidigt som vi kan bryta utan att störa svalorna, säger Kajsa Hebeler på hållbarhetsavdelningen inom HeidelbergCement, region Northern Europe.

Ornitologerna har gått igenom vilka slänter som ska brytas i år och var nya slänter kan hittas till svalorna. Ofta finns det delar av täkten som inte bryts längre. Ornitologerna kommer med förslag till täktansvariga: den här slänten skulle passa, men kan du göra den brantare, kanske lägga sten där.

Så här ser en bra sluttning ut för backsvalor:

• Finkornig sand.
• Bra bolägen minst tre meter upp från marken.
• Nedhängande torv måste sluta en meter ovanför tänkta bolägen.
• Minst en halv kvadratmeter bovägg per bo – alltså 100 kvadratmeter bovägg för varje täkt.

Tidplan för arbetet med backsvalorna

April – Besök vid grustäkt. Val av lämpliga bobranter tillsammans med de som arbetar vid täkten.
Maj – Återbesök. Är branterna rätt preparerade? Har några svalor anlänt?
Juni – Inventering av bon. Fotografering.
Juli – Inventering av bon.
November – rapport.

De här aktiviteterna genomförs under två år för att kunna följa upp resultatet från första året och göra förbättringar till år två. Målet är 1 000 häckande bosvalor i täkterna år 2018.

Ansvarig projektledare från Mälaröarnas ornitologer är Jan Sondell.

Kjell Häggvik

Ornithologists Bengt Legnell and Urpo Könnömäki.